Hej!

Julafton 2015

Foto: Lastberget

”Dopparedagen”

Julafton kallas även dopparedagen eller doppareda’n, det vill säga den dag då man doppar i grytan. Detta är en uteslutande svensk beteckning på julafton. Seden att samlas kring en gryta med det spad man kokat skinkan i, även om vissa använder varm buljong eller köttsoppa i vilken man doppar bröd kan delvis vara en kvarleva från gamla hedniska offermåltider, men har också praktiska orsaker. Under de sista julförberedelserna fanns det inte så mycket tid att laga vardagsmat och det bröd som ännu fanns till hands mitt på julaftonsdagen var sannolikt både torrt och hårt. Det gick snabbt och praktiskt att mjuka upp brödet genom att doppa det i spadet från skinkkoket så att inget skulle förgås. Den medeltida julfastan förbjöd kött, men på det här sättet kunde man ändå få lite köttsmak i munnen. Seden lever kvar i maträtten dopp i grytan. (Wikipedia)

Noche Buena – Julafton är ingen röd dag i Spanien,                                                                men den har fått större och större betydelse även för spanjorernas julfirande. Det är en familjekväll då familjerna samlas till en gemensam måltid och avnjuter sina traditionella rätter. Vad som serveras varierar starkt mellan regionerna och mellan familjerna. Men generellt så handlar det om lammstek, spädgris, anka samt rikligt med fisk och skaldjur. Till efterrätt serveras rätt ofta vattenmelon och till kaffet sötsaker som Turron och Marsipan.

I Spanien har det förut inte varit tradition med julklappar på julafton eller juldagen utan det har alltid varit den 6 januari (dia de los Reyes) som har varit julklappsdagen. Men inflytandet från omvärlden har satt sina spår, så nu är det rätt vanligt att det delas ut en mindre mängd presenter även på julafton. Efter julmåltiden går de troende till midnattsmässa – La Misa del Gallo – för att fira att Jesus har blivit fött. (Megafon)

Ja, tjuren Ferdinand fanns – i verkligheten

Dags att titta på tjuren Ferdinand för 44:e året i rad.

Men Ferdinand – tjuren som inte ville slåss – har faktiskt både slagits och dött på riktigt. Civilón, liksom alla andra stridstjurar, levde en närmast paradisisk tillvaro på rancherna innan de skickades iväg för den första och sista kampen på arenan. De betade fritt, slogs med varandra, växte och förvandlades till monster.

Skötarna satt alltid till häst; tjurarna skulle inte få se några gående eller springande människor innan de kom till arenan. Civilón var inget undantag. Han växte upp på La Fuente de Esteban utanför Salamaca i östra Spanien.

Men han var inte som de andra tjurarna. En av skötarna, Isidro Alvarez, som själv hade försökt sig på att bli tjurfäktare, märkte att Civilón verkade sakna något. Nämligen den ursinniga aggressiviteten.

Han gjorde vad man absolut inte fick. Han red upp till tjuren. Som inte verkade ha något emot det. Sen rev han ner några kvistar med ekblad (korkeken!) som han matade tjuren med. Sen gick han vidare och begick direkta tjänstefel. Isidro Alvarez klev av hästen, klappade tjuren och matade honom med gräs. En normal stridstjur hade satt stopp där. Men inte Civiló                                                  (Aftonbladet Plus!)

SE MER: ”Vem dödade tjuren Ferdinand”, SVT-film av Åsa Blanck, Johan Palmgren och Peter Brundell.

Dokumentären visas i SVT1, juldagen klockan 16.10.

Tjuren Ferdinand fanns på riktigt. Och allt var precis som i sagan. Men slutet blev något helt annat. Möt familjen som gosade med den vänliga tjuren i hagen och barnbarnet till skötaren som följde med på den ödesdigra resan mot arenan.

Jag önskar alla en riktigt God Jul!

Kram!